...kännas att vi har ett nytt hus. Kännas att i faktiskt bor. Kännas att vi kommer att trivas så fantastiskt fint här. Kännas att det är skönt att vi är i ordning. För det är vi faktiskt. Inte så iordning att jag är stolt som en tupp och vill bjuda hem alla jag känner. Nej inte så i ordning. Men sådär i ordning så att det känns bra att komma hem om dagarna. I ordning så sätt att det känns fint att vakna. Så i ordning att vi faktiskt börjat njuta av att bara bo. Snart, är vi så i ordning och så stolta som tuppar allihop att vi vill bjuda hem alla vi känner:)
Men, bloggen har inte fått mycket av min uppmärksamhet på sistone. Det märks med... synkar inte riktgt med min nya dator. Redigera bilder, ja det är jag verkligen inte någon expert på och inte heller mer än litegrann ibland. Men det verkar som om jag får lära mig det på nytt nu. Och den där kameran i Iponen som skulle vara så bra, känns bara som om bilderna är suddiga och ja... jag vet inte riktgt. Men men det kommer en tid när jag är i fas igen:)
Lovebus rum!
Och pappa som får hänga med...
U
