Det verkar som om vi har en tradition...

...i familjen!

För fem år sen, vid påsk, somnade min pappa in i en sjukhussäng.

En oändlig saknad, han fattas oss.

Mamma bjuder oss till kalas, till pappas födelsedag, den första maj. Vi firar pappa som skulle fyllt år.

Nja, lite knäppt men väldigt fint. Vi till och med sjunger för honom vid graven. Så också i år.

Family vid graven och fika på stranden i våra tassemarker på vårt älskade Ålabodarna.

Denna soliga första maj.

Några vackra stenar.

En Ebbe men lite hockeythings, plocken och handsken är inte små...

Och förresten, förra året vid samma tid berättade jag om vitsipporna på mitt kontor.

Om finaste kollegan som varje år sen pappa dog plockar vitsippor till mig på väg till skolan och smyger in på mitt rum när jag inte är där. Just för att vitsipporna var som vackrast när pappa somnade in och för att jag älskar vitsippor.

Vilken obeskrivlig vänlighet, vilken obeskrivlig omtänksamhet.

I år var de där igen, en kylig aprilmorgon. Vackraste vitaste sipporna, som minner om en far.

Tack fina!

U