Stiltje..

...på bloggen och här hemma.

Nu är det min tid, igen. Min lördagstid då gossarna är på hockeyträning och jag är ensam. Då placerar jag mig i vardagsrummet, vid brasan, tvn, datorn och med kaffet intill. En tid som ger mig kraft, ger mig lugn, ger mig inspiration och ger mig chans att blir en bättre Ulrica. Jag uppdaterar mig själv!

Idag rullar hemska bilder på tvn från Libyen. Funderar hur det ska bli. Ett land utan några demokratiska system överhuvudtaget. Tänker på hur vi i Europa och Sverige har det, strukturer och systerm för allt. Där borta börjar man från början i ett land med många människor och utan någon samhällsstruktur överhuvudtaget. Vilken enorm, fantastisk och oförstålig situation. Vi pratade om i-landsproblem i skolan igår. Vi tampas med många i-landsproblem i vår vardag. I Libyen tampas men med något helt annat!

Åter till det där om tid - jag gillar Fritidsresors reklam om "alla dagarna", visst är den härlig?! Jag och min kära vän Jenny pratade om den häromdagen. Den säger en hel del. Den påminner oss om att dagarna försvinner iväg snabbare än vad vi kanske önskar. Måndag, fredag, måndag, fredag... Barnen är små och jag tänker att vi har all tid i världen på oss att göra än det ena än det andra. Men med denna hastighet, veckorna försvinner bort i nu, kommer Love gått ut sexan innan vi hunnit blinka...

Alla dagarna ... är inte dagarna som passerar utan dagarna vi minns!

U