...på en hektisk, spännande, stressande, rolig och efterlängtad tid.
I december blev det äntligen vårt, huset som vi väntat på.
Två år tidigare hade jag och Lovegossen drömt oss bort i just detta område, inte för att det sticker ut speciellt men för att vi älskar den tilltalande avskalad arkitekturen i området, gammal anda i modern tappning. Vi drömde oss bort och kom fram till att detta är vårt område någon gång framöver, en liten trivsam gata, i våra kvarter men med skogen som närmsta granne.
Love sa " mamma jag tycker att vi ska bo här när jag är åtta". Sagt och gjort, Love fyllde åtta i februari och vi är här. Helt enligt planen!
Okej, hur är det då att bo här. Jag förutom att stormen i natt gjort att grannens byggnadsställningar fick vingar och flög in till oss och landade lite osmidigt (minst sagt) på vårt trädäck (vad har nu försäkringsbolaget för nr igen) och lite till så är det alldeles fantastiskt och perfekt.
Vi ser rådjuren här utanför häcken ibland. Varje morgon säger vi hej till ekorrarna i träden, de verkar motionera just då vid vår frukosttid. Sen är dom där, de där flitiga typerna i färgstarka dräkter och flashiga skor. De löper och löper, eller går och går. Bråttom har de och svetten yr som fartränder i luften efter dem.
Men nu, nu väntar jag mest på att allt där ute ska skifta färg. Det kommer en tid, när allt blir sådär intensivt grön och skönt. Det kommer en tid när marken härutanför blir vit av vitsippor. Än kan vi inte ana att det ska bli så men vi vet, vi vet för att vi gått till skogen så många gånger förut för att njuta detta.
Nu är vi här.
Mitt i.
I vitsippsland.
Jaha, det var min lilla berättelse om hur vi hamnade här.
Nu till vad som hänt sen vi kom hit.
Allt.
I varenda vrå har vi rört.
Sida vid sida jobbade vi dag och natt med målare de första två veckorna. Målarna målade väggar, tak, ja allt...
Jag målade golv, alla...
Och en del fönster, inte klar än.
Sakta såg vi vårt nya hus växa fram.
Micke rev vägg under små gossars intensiva övervakning.
Vi tänkte; gossarna har världens tråkigaste jullov, gossarna tänkte; detta är värsta äventyret. "får jag slå ner lite vägg med kofoten pappa?".
''
Och så gick flytten.
Sen fortsatte vi.
Bland flyttlådor och allmänröra.
Ok, badrummen fick sig ett lyft. Hej badkar, toa, kommod och allt annat.
Häcken på framsidan sågades ner och grävdes bort.
Ytterdörrarna målades svarta.
Tvättstugan fick nya maskiner, vask och bänkskivor.
Köket, ja just det. Det är nytt. Här höll vi faktiskt på att balla ur ett tag. En månad utan kök, tufft.
Sen inreddes gossarnas ovanvåning, ja den är deras, efter gossars tycke och smak och mammas tankar om en finfin ovanvåning.
Vi bor härnere. I tillbyggnaden har vi sovrum och jag har mitt rum. Detta är vår favoritplats, utan denna tillbyggnad mister liksom huset sin potential en bit. Vinkeln (tillbyggnaden) inringar trädgården på ett sätt som jag länge önskat mig. Gården blir inbygd och jag ser över trädgården in i köket, hallen, vardagsrummet från sovrummet... det gillar jag. Jag ser också brasan från sängen, yes.
Måla, riva, måla, riva.
Sen pausade vi hos moster på julafton.
Väggen skulle bli som betong. Vi kom bara till slarvig bredspackling. Där stannade vi. Helt suveränt snyggt och med den rätta råa känslan. (mitt rum)
Fortsättning följer....
U
